Förlamad efter viktoperation
Uppdaterad 081224
De flesta magoperationer mot fetma leder inte till några allvarligare komplikationer. Men när det går dåligt kan det bli riktigt illa. Aftonbladet beskriver ytterligare en skräckhistoria idag.
Aftonbladet: Operation förstörde magen på Veronica
Veronica Kambusi, 22, viskar fram sin berättelse. Kroppen har tagit stryk av den långa tiden hon varit sjuk.
Benen från knäna nedåt är förlamade… Nu rullar hon sig fram i korridorerna på Danderyds sjukhus. Det har gått nära tre månader sedan hon gjorde sin magsäcksoperation, en gastrisk bypass.
– I dag kan jag säga att jag ångrar operationen. Efter allt jag gått igenom tycker jag andra ska tänka till innan de gör en operation.
Hennes tarmar opererades ihop på fel sätt. Det upptäcktes inte förrän månader senare.
Veronica hann till och med berätta om sin lyckade magsäcks-operation för Malou von Sivers i TV 4.
Några dagar senare fick hon tarmvred och började kräkas.
– Jag åkte in minst 15 gånger till sjukhuset. Men de kunde inte hitta något. De sa att jag stressade i mig vätska. Deras blickar sa: ”Är du här nu igen?”.
Till slut hittades felet som kunde rättas till via en ny operation. Men ryggmärgsbedövningen tog fel och Veronicas underben förlamades. Nu väntar minst ett halvårs rehabilitering.
Farliga operationer
Som sagt, de flesta som magsäcksopereras mot övervikt drabbas självklart inte av så här svåra besvär. Men det är knappast ovanligt med allvarliga komplikationer. Skulle jag bara dra alla historier från personer jag personligen träffat så skulle jag kunna hålla på länge.
Jag kommer att tänka på en person som inte längre kunde svälja maten efter operationen. Efter flera försök till åtgärdande kom det istället regelbundet upp mat som rann ner i lungorna. Med efterföljande lunginflammationer och långa peroder på sjukhus. Och inte hade det blivit någon större viktnedgång trots allt.
Eller personen som legat på intensivvården i flera månader efter en magsäcksoperation. Magsäcken hade inte hållt, utan brustit med följd att mat rann ut i bukhålan. Den kraftiga infektionen ledde till att kroppens organ mer eller mindre lade av ett efter ett (”multiorgansvikt”). Minns jag rätt så hörde jag senare att personen överlevde trots allt. Men dödsfall sker då och då.
Att sila mygg och svälja kameler
Riskerna med sådana här operationer verkar ofta tonas ned. Och det som gör mig upprörd är att vissa professorer (såsom Stephan Rössner och Claude Marcus) varmt rekommenderar riskabla operationer, samtidigt som de skrämmer upp folk för påstådda risker med lågkolhydratkost.
Trots att det handlar om naturlig mat istället för nya stora kirurgiska ingrepp. Och trots att det (vilket även Socialstyrelsen kommit fram till) inte finns några kända hälsorisker med lågkolhydratkost.
Se bara på professor Rössners artikel om fetmabehandling i Läkartidningen härom veckan:
Vi vet att kirurgi i dag är den enda egentligen effektiva behandlingsformen för fetma med en dokumenterad effekt på mortalitet och morbiditet för många, om än inte alla, ändpunkter i det metabola dramat [6]. Vi tvingas emellertid också inse att endast en bråkdel av alla dem, som de facto skulle ha glädje av ett operativt ingrepp, någonsin kommer upp på operationsbordet.
Inte ett ord i artikeln om riskerna med kirurgi, bara ett beklagande att vi inte hinner operera fler. För övrigt inte ett enda ord om kostbehandling heller. Viktbehandling handlar för vissa professorer tydligen mest om piller, och operationer när det inte räcker till?
december 2, 2008 klockan 18:22
På Rapport i torsdags förra veckan så var det ett reportage om de stora hälsovinsterna man kunde nå med gastric bypass... (den 27/11 - kan ses på nätet för intresserade). Bla så hade den patient som var med i inslaget blivit fri från sin diabetes 2 dagar efter op. Av inslaget framgår att opererande läkare "inte visste varför"... men det kan ju ha varit Rapports klippning...??
Inget om vilka risker som kan följa med... eller var jag för chockad för att höra?
Att läkare ordinerar operation före - fungerande - kostomläggning är ju verkligen helt sjukt!!
3vikingmormor skriver:
december 2, 2008 klockan 18:45
Man lämnar sällan ut info och uppgifter om sena komplikationer. Inte samma dödlighet om man jfr 0-30 dagar, 0-1 år och 0-10 år. Tarmvredsproblem är tydligen ganska vanligt, även om alla fall inte leder till re-operation.
4Doc skriver:
december 2, 2008 klockan 19:54
Karin,
såklart kan man bli mer eller mindre fri från sin diabetes typ 2, om man opereras så att man inte längre kan äta mer än småportioner av kolhydrater.
Alternativt kan man prova att äta lite kolhydrater ändå, och äta sig mätt på annat. Utan operation.
Det finns det mängder av exempel på typ 2 diabetiker som gjort - och fått fina blodsockervärden trots att de kunnat minska eller sluta med medicinering.
5Karin skriver:
december 2, 2008 klockan 20:23
Ja, precis så tänker jag också - mindre kolhydrater i den nya, lilla magen ger lugnare blodsockervärden och minskar diabetesproblemen - efter några veckors bloggläsande om lchf.
Frågan är bara - varför drar inte den opererande läkaren denna "enkla" slutsats?? I reportaget framställdes detta istället som ett konstigt mirakel!
6maxiq skriver:
december 2, 2008 klockan 20:36
Om den opererande läkaren inte får operera magar så har h*n snart inget jobb kvar tycks h*n tänka medan vårdköerna för annan kirurgi (knäleder, höftleder, m.m.) växer sig milslånga...
7Thomas H skriver:
december 2, 2008 klockan 20:39
Tycker den opererande läkaren skulle ha frågat en dietist istället för att ha tänkt själv. "..inte visste varför?"
å andra sidan så visar det kanske att specialiseringen gått för långt inom vården eller att läkaren glömt sin grundutbildning eller så saknas något i utbildningen eller så .......??
8maxiq skriver:
december 2, 2008 klockan 20:59
Och vad tror du dietisten skulle ha gett för råd...?
9Tombola skriver:
december 2, 2008 klockan 21:07
Hurvida en dietist skulle ha svarat kan man inte veta - eller hur?
Frågan borde kanske ställas till fru Rothenberg eller någon av hennes hängivna politruker!
10maxiq skriver:
december 2, 2008 klockan 21:20
Jag skulle nog tro att de flesta som hamnar under kniven har gått vägen via en dietist så de har nog sagt tillräckligt...
11KG Holmsten skriver:
december 2, 2008 klockan 21:26
Doc du skriver att de flesta magoperationer oftast går bra? Under hur lång tid har du följt dem då? Hur länge räknas man som magoperad om det går galet? 5 år - 10 år ? eller!?
I trafiken dör 500 - 700 varje år. Helt friska och nyktra som onyktra.
Hur många dör i den så kallade sjukvården av felbehandlingar, operationer som är onödiga, felmedicineringar, missbedömningar, vaccinationsskador osv. osv.
Sifran är nog runt 10 000 tals, varje år!
Och det på grund av ekonomiska överväganden? Och sjukvårdspersonal som har resignerat och rycker på axlarna att
" vi kan inte göra mer för dig". På grund av detta dör cancerpatienter, psykvårdspatienter, hjärt och kärlsjuka mm.
Och sedan har "vetenskapen" mage och påstå att naturmedicinen är humbug?
hundra tusentals patienter går till naturterapierna för att de vet att de får hjälp där!
Har du hört talas om några som dör där för att de har blivit felbehandlade?
12Doc skriver:
december 2, 2008 klockan 21:34
KG Holmsten,
"Doc du skriver att de flesta magoperationer oftast går bra? "
Nej, jag skrev att de flesta inte leder till (så här) allvarliga komplikationer.
13läsare skriver:
december 2, 2008 klockan 21:40
men vilka kostråd får de opererade? Är det samma fettsnåla kolhydratrika modell som före operationen? Och hur är det med viktnedgången - du har skrivit om den nån gång Doc och jag blev häpen över hur begränsad den var.
14Doc skriver:
december 2, 2008 klockan 22:07
Jag har skrivit om det lite en bit ner på denna sidan:
http://www.kostdoktorn.se/?page_id=32
Notera att det är i en påkostad studie med gott om stöd till patienterna, och erfarna kirurger. Det är inte säkert att resultaten blir ens så bra i andra fall.
15vikingmormor skriver:
december 3, 2008 klockan 1:12
Maxiq, en kirurg som opererar i buk, magsäckar etc kan inte operera knå- och höftleder, det senare är det ortopeder som gör. Tro det eller ej, men så stor är skillnaden mellan en buk och ett knä, så att det blir en egen specialitet.
16vikingmormor skriver:
december 3, 2008 klockan 2:43
En god vän till mig har magopererats. Hon säger att den information hon fått, om hur hon ska äta etc, den har hon själv läst sig till på nätet. Alltför ofta verkar personalen i anslutning till postoperativ avdelningsvistelse inte vara intresserade av övervikt och den speciella regim som måste till efter viktop.
17P skriver:
december 3, 2008 klockan 7:46
Lag om skolmat på gång? Kan det här bli bra? Hur ser en demonstrationstallrik ut? Lättmjölk och margarin enligt lag?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=858739&rss=...
http://www.skolmatensvanner.se/fraga080505_2.php
18Sandra skriver:
december 3, 2008 klockan 8:26
Som bulimiker hade jag mer än gärna opererat ihop min magsäck. Slippa tänka på mat, slippa försöka gissa om man är hungrig eller mätt och allt annat... Men nej, bara gravt överviktiga får den möjligheten. Operationen är ett bra redskap (genväg snarare) för att nå de mål man har.
19Kenneth Ekdahl skriver:
december 3, 2008 klockan 9:18
Sandra,
En operation innebär ju att du måste äta oftare och alltså oftare tänka på mat.
20pernilla skriver:
december 3, 2008 klockan 10:05
Sandra:
Inte är de en genväg....hela ens liv har ofta vart tanke på bantning, man har testat många metoder för att gå ner i vikt..... och ner går man ofta men tyvärr lika fort upp igen....
Jag ska göra min op om 8 dagar, och jag ser de inte som en genväg jag ser de som en spark i arslet, att bli bättre på att äta sunt och röra på mig.
Klart jag inte rör på mig när jag har ca 40kg övervikt.
21Staffan i Uppsala skriver:
december 3, 2008 klockan 10:17
Sandra och Pernilla, innan operation har ni övervägt att testa LCHF? För de allra flesta ger det en viktnedgång eller -uppgång, tills kroppen stabiliserar sig på sin normalvikt. Det finns också antydningar om att de som lider av ätstörningar blir betydligt bättre på LCHF-mat, även om det inte är vetenskapligt bevisat på något sätt. Så innan ni ber en läkare sätta kniven i er, ge LCHF en chans och se om ni kan bli bra utan operation.
PS Pernilla: Vad är "äta sunt" för dig? Är det lite fett och mycket kolhydrater (även långsamma) så lär inte en operation lösa problemet på lång sikt. Med mycket fett och minimalt med kolisar kan du gå ner i vikt utan att röra på dig.
22Thomas H skriver:
december 3, 2008 klockan 10:24
Rössner skrev i sin debattartikel:
"Vi vet att kirurgi i dag är den enda egentligen effektiva behandlingsformen för fetma med en dokumenterad effekt på mortalitet och morbiditet för många,....."
Så skriver en chef på en överviktsklinik där det verkar som han gett upp all kostbehandling. Varför får han vara kvar som chef? Sopar inte nya kvastar bättre, längre?
Går man även tillbaks och tittar på alla dom publikationer, läroböcker som är skrivna av denna professor så ser man ju klart varför det blivit så. Han tror att man blit fet av att äta för mycket fett och fastän nu nyare forskning plockar fram dom gamla kunskaperna om fettets sanna betydelse så tar då inte vissa "kostexperter" till sig detta!
Varför får han vara kvar som chef och även fortsätta verka som "kostexpert".
Undrar om han läst dom senaste tre artiklarna i läkartidningen om fetter och om de i någon mån kan vända hans syn på att rätta fetter är essentiellt!
23MagganF skriver:
december 3, 2008 klockan 10:25
Pernilla!
Du har fortfarande en vecka på dig att ta till dig livsviktig information. Du hinner läsa Annika Dahlqvist, Sten Sture Skaldeman, Lars-Erik Litsfeldt, Uffe Ravnskov tex.
Börja med Sten Stures bok Ät dig ner i vikt först. Där står allt du behöver veta för att bli förvissad om att du visst kan gå ner i vikt utan att röra dig en meter.
24läsare skriver:
december 3, 2008 klockan 10:53
OBS kolla Aftonbladet idag där Lars-Erik Litsfeldt på Debattsidan anser att Livsmedelsverket ska fråntas att ge kostråd och generaldirektören avgå.
Jättebra.
25KG Holmsten skriver:
december 3, 2008 klockan 10:53
pernilla - Det finns ingen uppföljning på pat som op magsäcken efter 2 år varför? Lycka till!?
26Lotty skriver:
december 3, 2008 klockan 11:23
Har nyss funnit denna sida, finner den väldigt intressant. Kom in på LCHF genom att läsa om Sten-Sture Skaldeman och Annika Dahlqvist i feb.
Synd att den som tänker op sig inte får dessa kostråd. Kanske inte passar alla men en hel del skulle jag tro. För mig har det funkat utmärkt. Har gått ner 16kg, stod mer eller mindre still över sommaren (lite för mycket kolisar då) men nu har vikten börjat på att dala igen .
En fråga bara, får besök av min mamma till jul, diabetiker + hjärtproblem, törs jag ge henne samma mat som jag själv äter, eller? Hon har insulinsprutor och tabl. Nåt speciellt jag ska tänka på? Hon är 68 år och rejält överviktig.
27Lotty skriver:
december 3, 2008 klockan 12:23
Tack för tipsen! "Hemul" du slog huvudet på spiken när det gäller Janson och brödet... exakt vad hon INTE ville avstå till jul... fast hon kanske kan få lite MINDRE än hon ville ha. Kan ju bjuda på annat först, så att hon inte är lika sugen på det!
28hemul skriver:
december 3, 2008 klockan 12:49
Precis.
Men allvarligt, så dåligt som man kan må i början så tror jag inte det är lyckat för en äldre människa med hjärtproblem att go cold turkey. Lutz varnar för proppar och han borde ju veta. Man kommer fram om man tar korta steg också.
29Olle skriver:
december 3, 2008 klockan 18:05
Som läkare måste man utgå från sådant som det finns veteskapligt belägg för, och det forskas mycket på fetma eftersom det är en välfärdssjukdom. Precis som Rössner säger är det enda som har bevisad effekt är i dagsläget operation. Och att läkaren säger att man inte vet varför diabetesen försvinner efter operation är därför att det är precis så det är. Det forskas mycket på hur det kommer sig att diabetes försvinner ibland omedelbart efter operation. Detta kan på inget sätt förklaras endast med att man äter mindre, det finns en metabol komponent som ingen ännu kan förklara. Naturligtvis informeras patienter om risker innan operation och som regel har man också provat medicinering och olika viktnedgångsprogram innan operation blir aktuellt. Det bästa vore naturligtvis om man uppfann någon medicin som botade fetma eller ännu bättre att man lyckas förebygga fetma genom livsstilsförändringar, men tillsvidare är operation det bästa alternativet för gravt överviktiga patienter med följdsjukdomar. Dödligheten och sjukligheten i fetma och associerade sjukdomar är i dagsläget större hos de som ej opereras.
30Jonas skriver:
december 3, 2008 klockan 18:29
Olle:
Oavsett om du tror LCHF har effekt eller inte känns det något drastiskt att hävda att operation är det enda som hjälper. Du säger att det forskas mycket på fetma, men det är ju alldeles uppenbart att kostfrågan är komplex och att experter inte håller med varandra.
Både medicin och operation är lösningar jag tror vi kan slippa ta till med bättre kunskap om kost i framtide.
31Thomas H skriver:
december 3, 2008 klockan 18:33
Hördu Olle. Du säger saker i fel ordning!
Först livstilförändringar/kost och därefter medicin och sist operation. Den ordning framgick inte som självklar för dig, tycker jag!
Vet du egentligen om att diabetes/sockersjuka förr benämndes kolhydratomsättningsjuka. dvs. man tålde inte längre kolhydrater i större mängd! (Stod i 60-talets läkarböcker och dom har du kanske inte läst och sen har inte heller någon informerat dig..... Bot med medicin som du skrev gäller i första hand och sen...... pillerdoktor?)
Precis som Rössner säger du, när du citerar honom. Han som tror att om man äter fett så blir man med automatik FET? Så står det ju i alla hans utgivna böcker så det kan han definitivt inte prata sig ifrån och det är väl därför han försvarar den dogmen så ihärdigt!
Inte är Rössner den jag skulle citera i första hand! Skäms faktiskt lite eftersom någon av hans böcker står i min bokhylla.( från den tiden han lyckades förföra mig!)
32Doc skriver:
december 3, 2008 klockan 18:34
Olle,
"Som läkare måste man utgå från sådant som det finns veteskapligt belägg för"
Man kan också utgå från sunt förnuft. Som att en ny folksjukdom troligen beror på nya miljöfaktorer, inte brist på ny kirurgi.
"Det forskas mycket på hur det kommer sig att diabetes försvinner ibland omedelbart efter operation. Detta kan på inget sätt förklaras endast med att man äter mindre"
Hur förklarar du då att många upplevt samma sak redan dagar efter att de slutat äta större mängder kolhydrater?
"...som regel har man också provat medicinering och olika viktnedgångsprogram innan operation blir aktuellt."
Självklart har man vanligen provat diverse viktnedgångsprogram. Men i min erfarenhet oftast ingen riktig lågkolhydratvariant. De får ju i princip aldrig stöd att göra det. Trots att sådan kost visats vara effektivaste sättet att gå ner i vikt i ett flertal studier.
33Rune skriver:
december 3, 2008 klockan 20:06
Åter igen en massa inlägg om fetma och viktnedgångsproblem men inte ett ord om motion......
Avsaknaden av den är faktiskt starkt relaterat till problematiken. Varför så många som blundar?
34patrik skriver:
december 3, 2008 klockan 20:12
Rune - Motion är väldigt välgörande för kropp och själ, men många kan få kontroll på sina viktproblem utan hjälp av motion.
Följden av en avsevärt bättre hälsa och en lättare kropp brukar bli att man använder kroppen på ett aktivare sätt ... dvs man börjar motionera.
Eller ... en vettig kosthållning är grunden, sedan bygger man resten
35Fettfia skriver:
december 3, 2008 klockan 21:55
Pernilla, jag undrar varför du tycker att det är självklart att du inte rör på dig? Om du inte orkar är ju en sak, men KAN du inte pga 40 kilos övervikt? Jag har drygt 50 kilos övervikt och är inte orörlig..
36Kenneth Ekdahl skriver:
december 3, 2008 klockan 22:02
Hade jag försökt motionera såpass att det gjorde någon nytta för 40 kg sedan hade jag behövt nya höfter och knän i dag, ifall jag hade överlevt...
Ju mer man förbränner desto mer ökar aptiten, skall man minska i vikt av motion måste man samtidigt kaloribanta och det är ju därför LCHF är så överlägset, man slipper gå hungrig och man kan gå ner utan att behöva förstöra sin kropp när man har kraftig övervikt.
Motionen kommer av sig själv när man gått ner såpass att det inte längre blir en plåga att röra på sig.
37Fettfia skriver:
december 3, 2008 klockan 22:16
Kenneth: Det tror jag är trams. Jag är inget fan av träning, det ska erkännas. Men nog mår man bättre av det. Och man känner inte samma sug av mat, speciellt inte om motionen genererar att man blir mer sysselsatt i vardagen och orkar mer. Man kan ju motionera av andra anledningar att gå ner i vikt... och väldigt lite gör ganska stor skillnad. Jag rör mig inte mycket, men jag har märkt att jag har så mycket lättare för det nu när jag gör det oftare. Även om man är fet kan man ju bygga upp någon form av kondis...
38Kenneth Ekdahl skriver:
december 3, 2008 klockan 22:21
Fettfia,
Om du tror det är trams är upp till dig, faktum är att jag har gått ner 40 kg helt utan någon form av motion. Hade jag försökt motionera när jag vägde som mest hade jag inte levt i dag.
Motion är mycket bra för en frisk människa, men inte för någon som riskerar hälsan eller livet av att motionera.
I dag tycker jag det bara är skönt med långa raska promenader.
39Fettfia skriver:
december 3, 2008 klockan 22:43
Visst vet jag att man kan gå ner utan motion, det var inte det jag opponerade mig mot. Men varför skulle det vara farligt? Man ska naturligtvis inte överanstränga sin kropp eller göra mer än man klarar av, men att sitta still låter inte som ett bra alternativ heller. Tillslut kan man inte ens dammsuga utan att behöva vila. Så har det varit för mig, när jag vägde 10-20 kilo MINDRE och var väldigt inaktiv ... jag tränar inte, men jag promenerar och rör mig mer allmänt. Vilket jag inte har ont av.
40Kenneth Ekdahl skriver:
december 3, 2008 klockan 23:04
Fettfia,
Tro mig, när jag vägde 160 kg var damsuga inget jag ens övervägde.
41Fettfia skriver:
december 4, 2008 klockan 9:29
Men då hade du väl mycket mer övervikt än 40-50 kilo, som jag syftade på?
42Läkarstudent skriver:
december 5, 2008 klockan 16:56
Doc mfl som verkar vara 100% säkra på att förbättringen av tillståndet vid diabetes typ 2 efter gastric bypass endast beror på minskat kolhydratintag bör läsa på om incretiner såsom GLP-1 och GIP och deras effekter.
http://care.diabetesjournals.org/cgi/content/abstract/30/7/1709
43Mikael Jansson skriver:
december 5, 2008 klockan 16:58
Läkarstudent,
Men vore det ändå inte enklare att bara sluta äta kolhydrater för att få ett bättre insulinsvar?
44Doc skriver:
december 5, 2008 klockan 16:58
Läkarstudent,
jag har aldrig sagt att jag är 100% säker på att det är den enda faktorn. Däremot tror jag att den teoretiskt räcker till för att förklara observationen. Occam´s razor du vet...
Ang GLP-1, GIP osv jo visst. Men hur många botas från sin diabetes av mediciner som påverkar dessa (ex byetta) tror du?
45Kenneth Ekdahl skriver:
december 5, 2008 klockan 17:18
Fettfia,
Jag vägde 40 kg mer än i dag, eller faktiskt 42 kg mer ifall vågen inte fått spatt i dag!
Mina nuvarande 120 kg är fortfarande åtminstone 20 kg för mycket, men skillnaden i förmåga att motionera är enorm, jag joggar fortfarande inte, men kan gå långa raska promenader utan att kroppen tar alltför mycket stryk.
46Forsberg skriver:
december 5, 2008 klockan 17:26
Den som är intresserad borde titta in på http://www.fyss.se Jag vet att kosten är viktigast men motionen bidrar till ett hälsosammare liv. T.ex. så förbränner motion socker vilket ger ett mindre insulinpåslag. Om insulinet ligger lågt hindras inte enzymet som omvandlar T4 till T3 och en naturlig metabolism ger en bra fett förbränning. Boken fyss finns i pdf format och det finns även ett kapitel om metabolt syndrom för den som är intresserad.
47hemul skriver:
december 5, 2008 klockan 17:48
Vilket socker?
Det är klart att att röra på sig lite måttligt är bra, men som Kenneth redan sagt, är man rejält överviktig så funkar det inte. Dels är det givetvis svårt att orka med själva ansträngningen, men man får också en enormt lång återhämtningsperiod då ingenting funkar (trötthet, värk, seg i skallen...). Är det så att säga värt att förstöra hela dan för motion som ändå aldrig kommer upp i nivåer där den påverkar vikten?
Jag visste inte det du sa om insulin och omvandlingen av T4. Ännu en ond cirkel alltså.
48Mikael Jansson skriver:
december 5, 2008 klockan 17:53
Forsberg,
Tack, oerhört intressant!
49Mikael Jansson skriver:
december 5, 2008 klockan 18:58
Forsberg,
Vid en enkel sökning i boken hittade jag inte särskilt mycket information om huruvida enzymet som konverterar T4 till T3 motverkas av insulinnivån i blodet. Däremot hittade jag information i en bok på Google Scholar som snarare menar att uteslutande av kolhydrater orsakar minskad T3-konvertering i takt med sjunkande leptinnivåer...
Finns texten om insulin & T3 överhuvudtaget med i den nedladdningsbara boken, eller har du något annat material som berättar mer om det?
50Forsberg skriver:
december 5, 2008 klockan 20:28
det är inte alls säkert att det finns med i den boken. Jag vet inte. Men jag har tittat på denna föreläsning och gjort mina tolkningar av vad jag såg där.. http://www.diabetesnewsstand.com/vissue/einstein/titlepage.html avsnittet Thyroid Involvement
51hemul skriver:
december 5, 2008 klockan 20:28
Vad är det för bok ni pratar om? Finns den där på fyss.se så hittar jag den inte.
52Forsberg skriver:
december 6, 2008 klockan 17:44
Jag har hittat mera information angående insulinets påverkan på hormonsystemet. http://drbass.com/rosedale2.html Nu vet inte jag om det går att lita på allt som står här. Fakta granskning överlåter jag till personer som Doc. Jag skulle dock vilja veta hur man säker insulin nivån i kroppen. Jag vet kostens och motionens betydelse men finns det fler sätt t.ex kost tillskott?
53Olle skriver:
december 19, 2008 klockan 14:26
Tycker självklart att om man KAN lägga om kosten på ett sätt så att man går ner i vikt är ju detta den självklara lösningen! Sen så ändras ju det "som gäller" från vecka till vecka. Det kommer någon rapport som säger att man ska äta bara fett, sen säger nästa att man inte ska äta fett osv. Jag tror personligen på att röra på sig(det kan alla) och äta "vanliga" portioner och undvika godis, kakor, chips, läask och dylikt. De allra flesta skulle gå ner ivikt med denna åtgärd. Det huvudsakliga problemet för gravt överviktiga personer är ju i grund och botten att de stoppar i sig mer kalorier än de gör av med...
Det är ju lätt att sitta och säga att de inte ska äta kolhydrater och propagera för olika kostmetoder men deras grundproblem är ju (oftast) att de inte kan låta bli småätande, godis, stora protioner osv och därmed misslyckas i de olika program som prövats...
Att ändra hela samhällets levnadsvanor(kost , motion mm) är det som måste till på lång sikt.
