Rör sig mycket. Lotta Holst har gått ned 60 kilo i vikt efter sin magoperation, och tränar nu sex dagar i veckan.
Foto: Tommy Svensson
Gick ned 60 kilo – fick ett nytt liv
Text: Cecilia Isberg
Publicerad 28 januari 2012 6.30 Uppdaterad 28 januari 2012 14.41
Kristianstad.
Från övervikt, till ett aktivt liv som träningsinstruktör. För Lotta Holst blev magoperationen vägen till ett helt nytt liv.
I
grunden är Lotta Holst idrottstjej. Som ung satsade hon på
tävlingssimning, först i Åhus Simsällskap, senare i KSLS, och tränade
minst sex dagar i veckan.
Men ungefär halvvägs genom
tonåren kom det oundvikliga valet: Att försöka ta sig till den yttersta
eliten med allt vad det innebär i satsning, eller att strunta i det.
Jag var på en hyfsad nivå tävlingsmässigt sett, men jag visste att det
skulle krävas ännu mera om jag skulle lyckas ta mig någonstans. Och när
jag satte mig ned och funderade på vad en total satsning skulle kunna
generera tillbaka, så kändes det som att det inte var värt det. Det
finns till exempel inga pengar i simningen, inget man skulle kunna
försörja sig på.
Därmed slutade Lotta tvärt med tävlingssatsningen vid 16 års ålder. I stället började hon med dykning.
Men då gick man från träning varje dag till att dyka kanske en gång i
veckan. Det var väl första steget ned i förfallet, ler Lotta.
Att hon som 19-åring träffade sin blivande make och flyttade ihop med honom gjorde inte saken bättre.
Då blev det mycket mys hemma, goda middagar med mycket grädde och
smör... och dessutom blev jag ganska snabbt gravid, berättar Lotta.
Vid
21 års ålder, när hon fött sin son, var hon rejält överviktig. Under
ganska många år levde Lotta ett liv i princip utan någon fysisk
aktivitet alls.
Men den extrema övervikten kom några år
senare, efter skilsmässa och att Lotta träffat en ny man. I samband med
en ny graviditet lade hon på sig extrakilon som hon sedan inte blev av
med. Som mest bar Lotta Holst runt på 60 kilos övervikt.
– Jag gick med det i tio år, fram till jag beslutade mig för operation.
Tio
år när vikten ständigt pendlade. Med jämna mellanrum tog Lotta nya
krafttag för att bli av med sin övervikt, och gick ned 25-30 kilo, men
varje gång kom övervikten tillbaka.
– Jag hade verkligen försökt allt – Viktväktarna, Prenet, Extravaganza, pulverdieter... ALLT, säger Lotta.
Hon rycker lite på axlarna:
–
Varför det inte fungerade? Jag vet faktiskt inte, jag har funderat
mycket på det men inte hittat något bra svar. Handlar det om
motivationen? Brist på förmåga? Ett beroende? Viss beroendeproblematik
fanns säkert i botten, har man 60 kilo i övervikt så tyder ju det på ett
ätstört beteende.
Till sist stod hon inte ut längre. Hon gick till läkaren, och bad om hjälp.
Resultatet
blev en remiss till en gastric bypass-operation. Först med 48 månaders
väntetid – men efter att Lotta åberopat vårdgarantin, så gick allt i
raketfart.
Hon fick komma till en läkare i Lund, beordrades att gå ned sex kilo inför operationen – och därefter var det dags.
Själva operationen, som sker via titthål, tog bara någon timme.
Det
var efteråt den tuffa tiden tog sin början. Efter operationen mådde
Lotta fruktansvärt illa – och illamåendet slutade aldrig.
–
Det var som att gå med maginfluensa i tre och en halv månad. Det var
fruktansvärt, jag ulkade hela tiden, men hade inget att kräkas upp. Jag
åkte in och ut på sjukhuset, men de hittade ingen förklaring till varför
jag mådde så illa, berättar Lotta.
Det enda som
hjälpte något mot det ständiga illamåendet var att gå. Så Lotta gick och
gick och gick, fyra timmar om dagen promenerade hon – och kilona bara
smälte bort.
Så när illamåendet till sist släppte började det nya livet. Ett extremt aktivt liv.
–
Jag tränade en del även när jag var som mest överviktig, och även om
det innebar en enorm belastning på kroppen så hängde jag i, berättar
Lotta.
Med en lättare kropp blev träningen snart ett naturligt inslag i Lottas liv.
.
Inte
minst som hon fått rekommendationen av läkaren att träna så mycket som
möjligt för att minimera den överskottshud som uppstår när man går ned
så många kilo på en gång.
I dag, snart två år efter
operationen, tränar Lotta Holst sex dagar i veckan, åtta till tio pass.
Hon är dessutom numera instruktör i boxing.
– Även om
jag hade svårt att tro det precis efter operationen, när jag mådde så
illa, så har det verkligen blivit bingo för mig. Jag mår fantastiskt bra
i dag. Jag kan äta och dricka allt, även om det får bli i små mängder.
Jag kan ju aldrig mer överäta – en buffé eller ett julbord är ju
bortkastat på mig, säger hon.
.
Numera äter Lotta ungefär fem gånger om dagen – små portioner åt gången.
Men hur får du egentligen energiintaget att räcka när du tränar mycket?
–
Jag är noga med vad jag äter. Livet ut lär jag få vara noga med att jag
får i mig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Jag prioriterar
protein, och försöker dessutom få i mig mat med högt näringsinnehåll.
Och hittills tycker jag det fungerar bra, jag har bra med energi och
känner mig sällan utmattad.
Hur viktig är träningen för dig i dag?
.
Om jag ska rangordna mitt liv, så kommer barnen först, förstås. Sen är
det nog träningen. Den betyder oerhört mycket både fysiskt och psykiskt.
Jag är helt övertygad om att träningen är en stor anledning till att
jag mår så bra som jag gör, man får så mycket energi och endorfiner
genom att röra på sig.
Träningsberoende i stället för matberoende kanske
–
Det är väl inte orimligt att träningen kommer som ett substitut. Men
jag har ju aldrig varit lagom med någonting. Och så länge jag är noga
med att kroppen får den återhämtning som den behöver, så känns det som
att träningen är ett mycket sundare beroende än mat, alkohol, spel eller
något annat...
Hon ler, sträcker på den muskulösa kroppen, och säger:
–
När jag ser mig själv i spegeln, så känns det som att det verkligen är
JAG som kommit fram. Det finns ingenting i mitt gamla liv jag skulle
vilja ha tillbaka och förhoppningsvis kan min historia inspirera andra.
I
grunden är Lotta Holst idrottstjej. Som ung satsade hon på
tävlingssimning, först i Åhus Simsällskap, senare i KSLS, och tränade
minst sex dagar i veckan.
Men ungefär halvvägs genom
tonåren kom det oundvikliga valet: Att försöka ta sig till den yttersta
eliten med allt vad det innebär i satsning, eller att strunta i det.
–
Jag var på en hyfsad nivå tävlingsmässigt sett, men jag visste att det
skulle krävas ännu mera om jag skulle lyckas ta mig någonstans. Och när
jag satte mig ned och funderade på vad en total satsning skulle kunna
generera tillbaka, så kändes det som att det inte var värt det. Det
finns till exempel inga pengar i simningen, inget man skulle kunna
försörja sig på.
Därmed slutade Lotta tvärt med tävlingssatsningen vid 16 års ålder. I stället började hon med dykning.
–
Men då gick man från träning varje dag till att dyka kanske en gång i
veckan. Det var väl första steget ned i förfallet, ler Lotta.
Att hon som 19-åring träffade sin blivande make och flyttade ihop med honom gjorde inte saken bättre.
–
Då blev det mycket mys hemma, goda middagar med mycket grädde och
smör... och dessutom blev jag ganska snabbt gravid, berättar Lotta.
Vid
21 års ålder, när hon fött sin son, var hon rejält överviktig. Under
ganska många år levde Lotta ett liv i princip utan någon fysisk
aktivitet alls.
Men den extrema övervikten kom några år
senare, efter skilsmässa och att Lotta träffat en ny man. I samband med
en ny graviditet lade hon på sig extrakilon som hon sedan inte blev av
med. Som mest bar Lotta Holst runt på 60 kilos övervikt.
– Jag gick med det i tio år, fram till jag beslutade mig för operation.
Tio
år när vikten ständigt pendlade. Med jämna mellanrum tog Lotta nya
krafttag för att bli av med sin övervikt, och gick ned 25-30 kilo, men
varje gång kom övervikten tillbaka.
– Jag hade verkligen försökt allt – Viktväktarna, Prenet, Extravaganza, pulverdieter... ALLT, säger Lotta.
Hon rycker lite på axlarna:
–
Varför det inte fungerade? Jag vet faktiskt inte, jag har funderat
mycket på det men inte hittat något bra svar. Handlar det om
motivationen? Brist på förmåga? Ett beroende? Viss beroendeproblematik
fanns säkert i botten, har man 60 kilo i övervikt så tyder ju det på ett
ätstört beteende.
Till sist stod hon inte ut längre. Hon gick till läkaren, och bad om hjälp.
Resultatet
blev en remiss till en gastric bypass-operation. Först med 48 månaders
väntetid – men efter att Lotta åberopat vårdgarantin, så gick allt i
raketfart.
Hon fick komma till en läkare i Lund, beordrades att gå ned sex kilo inför operationen – och därefter var det dags.
Själva operationen, som sker via titthål, tog bara någon timme.
Det
var efteråt den tuffa tiden tog sin början. Efter operationen mådde
Lotta fruktansvärt illa – och illamåendet slutade aldrig.
–
Det var som att gå med maginfluensa i tre och en halv månad. Det var
fruktansvärt, jag ulkade hela tiden, men hade inget att kräkas upp. Jag
åkte in och ut på sjukhuset, men de hittade ingen förklaring till varför
jag mådde så illa, berättar Lotta.
Det enda som
hjälpte något mot det ständiga illamåendet var att gå. Så Lotta gick och
gick och gick, fyra timmar om dagen promenerade hon – och kilona bara
smälte bort.
Så när illamåendet till sist släppte började det nya livet. Ett extremt aktivt liv.
Med en lättare kropp blev träningen snart ett naturligt inslag i Lottas liv.
Inte
minst som hon fått rekommendationen av läkaren att träna så mycket som
möjligt för att minimera den överskottshud som uppstår när man går ned
så många kilo på en gång.
I dag, snart två år efter
operationen, tränar Lotta Holst sex dagar i veckan, åtta till tio pass.
Hon är dessutom numera instruktör i boxing.
– Även om
jag hade svårt att tro det precis efter operationen, när jag mådde så
illa, så har det verkligen blivit bingo för mig. Jag mår fantastiskt bra
i dag. Jag kan äta och dricka allt, även om det får bli i små mängder.
Jag kan ju aldrig mer överäta – en buffé eller ett julbord är ju
bortkastat på mig, säger hon.
Numera äter Lotta ungefär fem gånger om dagen – små portioner åt gången.
Men hur får du egentligen energiintaget att räcka när du tränar mycket?
–
Jag är noga med vad jag äter. Livet ut lär jag få vara noga med att jag
får i mig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Jag prioriterar
protein, och försöker dessutom få i mig mat med högt näringsinnehåll.
Och hittills tycker jag det fungerar bra, jag har bra med energi och
känner mig sällan utmattad.
Hur viktig är träningen för dig i dag?
–
Om jag ska rangordna mitt liv, så kommer barnen först, förstås. Sen är
det nog träningen. Den betyder oerhört mycket både fysiskt och psykiskt.
Jag är helt övertygad om att träningen är en stor anledning till att
jag mår så bra som jag gör, man får så mycket energi och endorfiner
genom att röra på sig.
Träningsberoende i stället för matberoende kanske?
–
Det är väl inte orimligt att träningen kommer som ett substitut. Men
jag har ju aldrig varit lagom med någonting. Och så länge jag är noga
med att kroppen får den återhämtning som den behöver, så känns det som
att träningen är ett mycket sundare beroende än mat, alkohol, spel eller
något annat...
Hon ler, sträcker på den muskulösa kroppen, och säger:
–
När jag ser mig själv i spegeln, så känns det som att det verkligen är
JAG som kommit fram. Det finns ingenting i mitt gamla liv jag skulle
vilja ha tillbaka och förhoppningsvis kan min historia inspirera andra.
Lotta Holst
Ålder: 38 år.
Bor: Åhus.
Född: Karlskrona.
Yrke: Kock, samt instruktör i Boxing på Åhus Träningscenter.
Familj: En son, 17 år, samt en dotter 11 år.
Aktuell: Har gått ned 60 kilo i vikt.
.
”Det är en mänsklig katastrof att de överviktiga människorna inte rekommenderas LCHF innan de går in på spåret till operation. Särskilt tragiskt blir det när ungdomar först blir överviktiga pga felaktiga kostråd, och sen blir magopererade – när de skulle ha kunnat vara normalviktiga och friska med en kost med mindre kolhydrater och mera naturligt fett.”
Läs hela debattartikeln…
Ingrid Eckerman är pensionerad från sitt arbete som distriktsläkare och folkhälsoläkare i Nacka. Hon har lång erfarenhet från fackligt arbete och är aktiv i Läkare för Miljön och Internationella Läkare i Sverige. Ingrid reflekterar över vad som händer i sjukvården, i miljön och i samhället. Hennes hemsida är http://www.eckerman.nu.
4 augusti 2011
Magsäcksoperation av 20-åringar – en rutinåtgärd?
Under sommarens kringflackande har jag stött på en bekant ung dam. Jag har sett henne sedan hon var liten och normalsmal. Efter föräldrarnas skilsmässa började hon, liksom syskonen, långsamt tjockna till. Jag har sett henne sätta i sig stora mängder godis, snacks och sötade drycker. Jag har också sett henne flacka mellan olika utbildningar – varav den första handlade om mat.
Nu, när hon är drygt 20 år, har hon cirka 25 kilos övervikt (BMI troligen under 35). Jag har dock aldrig hört att hon haft några komplikationer av sin övervikt, som högt blodtryck, diabetes, artros etc.
Denna gång var hon emellertid hjärtans glad. Hon hade fått tid för magsäcksoperation! En irreversibel avsnörning av hennes unga magsäck ska ske i höst.
Är det rätt behandling av en så ung människa? Vad vet vi om långtidsbiverkningarna av magsäcksoperationer när det gäller upptag av näringsämnen, hormonbalanser, fertilitet, benskörhet etc?
En så allvarlig operation på en så ung människa borde vara sista halmstrået. I stället verkar det vara den första kraftiga grenen som räcks ut till henne. Jag har inte hört att hon fått annat än välmenande råd av någon skolsköterska.
I vårdprogram för hennes landsting läser jag:
¤ Ett tydligt och individuellt anpassat behandlingsmål med livslångt perspektiv ska utarbetas tillsammans med patienten.
¤ Om resultatet av behandlingen efter ett år är otillfredsställande kan patienten remitteras till överviktsenheten.
¤ På överviktsenheten finns ett 2-årigt hälsoprogram och ett 1-årigt individuellt program.
¤ Kirurgisk behandling kan bli aktuell om andra behandlingsförsök inte gett tillfredsställande resultat.
På ”hennes” överviktsenhets hemsida läser jag:
¤ I första hand bör övervikt behandlas med kostomläggning. Kirurgisk behandling ska ses som en utväg när andra viktminskningsmetoder misslyckats.
¤ Enbart kirurgi löser inte dina viktproblem. Det krävs omfattande kost- och livsstilsförändringar för att resultatet, dvs. viktnedgången, ska bli bra.
¤ Förändringarna i livsstil måste även påverka familjen i övrigt. … Du måste diskutera igenom detta noggrant med dina anhöriga i förväg. Deras stöd är mycket viktigt!
¤ Du måste resten av livet gå på årliga läkarkontroller.
¤ Du måste ta multivitamintabletter dagligen.
¤ Du måste ha ett tillskott (injektion) av B12 var tredje månad.
Har denna unga kvinna förstått vad det handlar om? Att hon, på samma sätt som om hon lagt om livsstil, hela tiden måste tänka på hur och vad hon äter? Har hon förstått vilken ofrihet hon kommer att ha resten av livet? Vilken oro för biverkningar hon kommer att ha, hur hon kommer att känna sig ”sjuk” så där 60 år framåt? Och har hennes familj förstått vad som krävs av dem?
Det fina universitetssjukhuset har alltså fina program att erbjuda henne – och möjlighet att kräva att hon gått igenom dem. Varför har detta då inte skett? Ett minst två-årigt program med peppning till livsstilsförändringar, fysisk aktivitet och psykologsamtal skulle kunna hjälpa henne på lång sikt att få ordning på sitt liv – inte bara att få en smalare kropp. Detta om något skulle vara förebyggande medicin.
Det enda som var bra var att man krävde rökfrihet av henne. Så nu har hon varit rökfri i flera månader. Jag vet inte om hon i stället använder snus. Jag vet heller inte om hon kommer att fortsätta vara rökfri efter operationen.
Vem ska se denna kvinna i ögonen om 30 år och tala om att operation var det enda och bästa alternativet?
Ingrid Eckerman
Vi som redan gått på alla Varningsklockor, gjort GBP, utan att få en allvarlig överblick på alternativen!
Vi som sitter här med begynnande Tarmvred och extremt antisociala liv…
Det skulle bli så mycket bättre… Jag hade självmordstankar redan första natten på sjukhuset efter ingreppet… Ingen att tala med, Capio hade gjort sin slant, därefter skulle man hem så fort som möjligt!
Dessutom sjabblade dom vid ingreppet och fick sy om fogen mellan matstrupe och resten… Det blev en för lite ficka, och det var det första jag fick veta när jag vaknat, för att jag skulle förstå så lite som möjligt antar jag! Fick skäll redan andra dagen att jag inte rörde mig tillräckligt..och jag menar SKÄLL… Antar att de var oroliga för komplikationer, lite sent för det tyckte jag, och fick skulden för det mesta! Det hela har krävt 2 andra ingrepp oralt.. mycket obehagligt!
Jag kanske lägger på några procent, men nu 2 år senare, när jag förstår vidden av svek, tänker jag inte hålla igen!
FAKTA om mitt ingrepp:
Ingångsvikt: 142 kg
Vikt idag: 86 kg
Lös hud: En hel del!
Allmänbefinnande Fysiskt: 6
Allmänbefinnande Psykiskt: 4
Om jag fick välja väg idag: En annan Väg!
Läkemedelsintag idag: Mycket… även för Depression.
Läkarkostnader idag: Stora! Upp till Frikort!
Du har valt din signatur med omsorg, latin som fritt översatt betyder ”jag går i bitar” eller ”jag förstörs”.
Först vill jag tacka Dig för att Du träder fram, om fler gjorde så skulle vi snabbare få stopp på denna ”styggelse” som viktoperationer utgör. Väsentligt att fler berättar om sina erfarenheter.
Vad göra? Framförallt skall Du inte skuldbelägga Dig själv. Du är grundlurad från barnsben och Du är inte ensam. I snitt skärs magen sönder på en patient i timman i Sverige, dygnet runt, året runt. Ni är redan många och blir allt fler.
Först ger Livsmedelsverket (SLV) ut kostrekommendationer som gör att Du med flera bygger övervikt, sedan magopererar sjukvården under den falska förespeglingen att Du kommer att må bättre och bli friskare. När det inte fungerar utses Du till syndabock!
Vi jobbar intensivt för att få stopp på denna galenskap och kanske kan Du bidra i denna process (om Du vill), genom att dela med Dig av dina erfarenheter. Jag får be att återkomma om detta.
Vad gäller frågan om vad man kan göra efter en Gastric Bypassoperation, så är det mycket som pekar på att LCHF ger bäst effekt för de flesta. Vi har öppnat upp ett forum där vi tänkte diskutera sådana frågor. Om vi delar med oss av våra erfarenhet så slipper vi att själva behöva göra alla misstag och vi kan dela med oss av goda råd och tips.
Närmast på vår agenda står att gruppera om på startsidan, så att forumet lyfts fram, där bland annat viktoperationer och diabetes diskuteras (lika tokigt när det gäller diabetes).
Ditt inlägg har gett oss en del idéer och vi får som sagt be att få återkomma. Fortsätt gärna diskussion på forumet under rubriken ”Viktoperationer” alternativt avvakta tills jag hör av mig.
Observera dock att Du måste registrera ett medlemskap på forumet för att kunna skriva där. Du kan använda samma signatur, emailadress och lösenord som på KOSTDEMOKRATI, så är det lätt att komma ihåg. Kryssa i ”Logga in mig automatiskt vid varje besök” så loggas du in automatiskt nästa gång (bara att klicka på Forum på menyn på KOSTDEMOKRATI).
// Leif