Rör sig mycket. Lotta Holst har gått ned 60 kilo i vikt efter sin magoperation, och tränar nu sex dagar i veckan.
Foto: Tommy Svensson
Gick ned 60 kilo – fick ett nytt liv
Text: Cecilia Isberg
Publicerad 28 januari 2012 6.30 Uppdaterad 28 januari 2012 14.41
Kristianstad.
Från övervikt, till ett aktivt liv som träningsinstruktör. För Lotta Holst blev magoperationen vägen till ett helt nytt liv.
I grunden är Lotta Holst idrottstjej. Som ung satsade hon på tävlingssimning, först i Åhus Simsällskap, senare i KSLS, och tränade minst sex dagar i veckan.
Men ungefär halvvägs genom tonåren kom det oundvikliga valet: Att försöka ta sig till den yttersta eliten med allt vad det innebär i satsning, eller att strunta i det.
Jag var på en hyfsad nivå tävlingsmässigt sett, men jag visste att det skulle krävas ännu mera om jag skulle lyckas ta mig någonstans. Och när jag satte mig ned och funderade på vad en total satsning skulle kunna generera tillbaka, så kändes det som att det inte var värt det. Det finns till exempel inga pengar i simningen, inget man skulle kunna försörja sig på.
Därmed slutade Lotta tvärt med tävlingssatsningen vid 16 års ålder. I stället började hon med dykning.
Men då gick man från träning varje dag till att dyka kanske en gång i veckan. Det var väl första steget ned i förfallet, ler Lotta.
Att hon som 19-åring träffade sin blivande make och flyttade ihop med honom gjorde inte saken bättre.
Då blev det mycket mys hemma, goda middagar med mycket grädde och smör... och dessutom blev jag ganska snabbt gravid, berättar Lotta.
Vid 21 års ålder, när hon fött sin son, var hon rejält överviktig. Under ganska många år levde Lotta ett liv i princip utan någon fysisk aktivitet alls.
Men den extrema övervikten kom några år senare, efter skilsmässa och att Lotta träffat en ny man. I samband med en ny graviditet lade hon på sig extrakilon som hon sedan inte blev av med. Som mest bar Lotta Holst runt på 60 kilos övervikt.
– Jag gick med det i tio år, fram till jag beslutade mig för operation.
Tio år när vikten ständigt pendlade. Med jämna mellanrum tog Lotta nya krafttag för att bli av med sin övervikt, och gick ned 25-30 kilo, men varje gång kom övervikten tillbaka.
– Jag hade verkligen försökt allt – Viktväktarna, Prenet, Extravaganza, pulverdieter... ALLT, säger Lotta.
Hon rycker lite på axlarna:
– Varför det inte fungerade? Jag vet faktiskt inte, jag har funderat mycket på det men inte hittat något bra svar. Handlar det om motivationen? Brist på förmåga? Ett beroende? Viss beroendeproblematik fanns säkert i botten, har man 60 kilo i övervikt så tyder ju det på ett ätstört beteende.
Till sist stod hon inte ut längre. Hon gick till läkaren, och bad om hjälp.
Resultatet blev en remiss till en gastric bypass-operation. Först med 48 månaders väntetid – men efter att Lotta åberopat vårdgarantin, så gick allt i raketfart.
Hon fick komma till en läkare i Lund, beordrades att gå ned sex kilo inför operationen – och därefter var det dags.
Själva operationen, som sker via titthål, tog bara någon timme.
Det var efteråt den tuffa tiden tog sin början. Efter operationen mådde Lotta fruktansvärt illa – och illamåendet slutade aldrig.
– Det var som att gå med maginfluensa i tre och en halv månad. Det var fruktansvärt, jag ulkade hela tiden, men hade inget att kräkas upp. Jag åkte in och ut på sjukhuset, men de hittade ingen förklaring till varför jag mådde så illa, berättar Lotta.
Det enda som hjälpte något mot det ständiga illamåendet var att gå. Så Lotta gick och gick och gick, fyra timmar om dagen promenerade hon – och kilona bara smälte bort.
Så när illamåendet till sist släppte började det nya livet. Ett extremt aktivt liv.
– Jag tränade en del även när jag var som mest överviktig, och även om det innebar en enorm belastning på kroppen så hängde jag i, berättar Lotta.
Med en lättare kropp blev träningen snart ett naturligt inslag i Lottas liv.
.
Inte minst som hon fått rekommendationen av läkaren att träna så mycket som möjligt för att minimera den överskottshud som uppstår när man går ned så många kilo på en gång.
I dag, snart två år efter operationen, tränar Lotta Holst sex dagar i veckan, åtta till tio pass. Hon är dessutom numera instruktör i boxing.
– Även om jag hade svårt att tro det precis efter operationen, när jag mådde så illa, så har det verkligen blivit bingo för mig. Jag mår fantastiskt bra i dag. Jag kan äta och dricka allt, även om det får bli i små mängder. Jag kan ju aldrig mer överäta – en buffé eller ett julbord är ju bortkastat på mig, säger hon.
.
Numera äter Lotta ungefär fem gånger om dagen – små portioner åt gången.
Men hur får du egentligen energiintaget att räcka när du tränar mycket?
– Jag är noga med vad jag äter. Livet ut lär jag få vara noga med att jag får i mig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Jag prioriterar protein, och försöker dessutom få i mig mat med högt näringsinnehåll. Och hittills tycker jag det fungerar bra, jag har bra med energi och känner mig sällan utmattad.
Hur viktig är träningen för dig i dag?
. Om jag ska rangordna mitt liv, så kommer barnen först, förstås. Sen är det nog träningen. Den betyder oerhört mycket både fysiskt och psykiskt. Jag är helt övertygad om att träningen är en stor anledning till att jag mår så bra som jag gör, man får så mycket energi och endorfiner genom att röra på sig.
Träningsberoende i stället för matberoende kanske
– Det är väl inte orimligt att träningen kommer som ett substitut. Men jag har ju aldrig varit lagom med någonting. Och så länge jag är noga med att kroppen får den återhämtning som den behöver, så känns det som att träningen är ett mycket sundare beroende än mat, alkohol, spel eller något annat...
Hon ler, sträcker på den muskulösa kroppen, och säger:
– När jag ser mig själv i spegeln, så känns det som att det verkligen är JAG som kommit fram. Det finns ingenting i mitt gamla liv jag skulle vilja ha tillbaka och förhoppningsvis kan min historia inspirera andra.
I grunden är Lotta Holst idrottstjej. Som ung satsade hon på tävlingssimning, först i Åhus Simsällskap, senare i KSLS, och tränade minst sex dagar i veckan.
Men ungefär halvvägs genom tonåren kom det oundvikliga valet: Att försöka ta sig till den yttersta eliten med allt vad det innebär i satsning, eller att strunta i det.
– Jag var på en hyfsad nivå tävlingsmässigt sett, men jag visste att det skulle krävas ännu mera om jag skulle lyckas ta mig någonstans. Och när jag satte mig ned och funderade på vad en total satsning skulle kunna generera tillbaka, så kändes det som att det inte var värt det. Det finns till exempel inga pengar i simningen, inget man skulle kunna försörja sig på.
Därmed slutade Lotta tvärt med tävlingssatsningen vid 16 års ålder. I stället började hon med dykning.
– Men då gick man från träning varje dag till att dyka kanske en gång i veckan. Det var väl första steget ned i förfallet, ler Lotta.
Att hon som 19-åring träffade sin blivande make och flyttade ihop med honom gjorde inte saken bättre.
– Då blev det mycket mys hemma, goda middagar med mycket grädde och smör... och dessutom blev jag ganska snabbt gravid, berättar Lotta.
Vid 21 års ålder, när hon fött sin son, var hon rejält överviktig. Under ganska många år levde Lotta ett liv i princip utan någon fysisk aktivitet alls.
Men den extrema övervikten kom några år senare, efter skilsmässa och att Lotta träffat en ny man. I samband med en ny graviditet lade hon på sig extrakilon som hon sedan inte blev av med. Som mest bar Lotta Holst runt på 60 kilos övervikt.
– Jag gick med det i tio år, fram till jag beslutade mig för operation.
Tio år när vikten ständigt pendlade. Med jämna mellanrum tog Lotta nya krafttag för att bli av med sin övervikt, och gick ned 25-30 kilo, men varje gång kom övervikten tillbaka.
– Jag hade verkligen försökt allt – Viktväktarna, Prenet, Extravaganza, pulverdieter... ALLT, säger Lotta.
Hon rycker lite på axlarna:
– Varför det inte fungerade? Jag vet faktiskt inte, jag har funderat mycket på det men inte hittat något bra svar. Handlar det om motivationen? Brist på förmåga? Ett beroende? Viss beroendeproblematik fanns säkert i botten, har man 60 kilo i övervikt så tyder ju det på ett ätstört beteende.
Till sist stod hon inte ut längre. Hon gick till läkaren, och bad om hjälp.
Resultatet blev en remiss till en gastric bypass-operation. Först med 48 månaders väntetid – men efter att Lotta åberopat vårdgarantin, så gick allt i raketfart.
Hon fick komma till en läkare i Lund, beordrades att gå ned sex kilo inför operationen – och därefter var det dags.
Själva operationen, som sker via titthål, tog bara någon timme.
Det var efteråt den tuffa tiden tog sin början. Efter operationen mådde Lotta fruktansvärt illa – och illamåendet slutade aldrig.
– Det var som att gå med maginfluensa i tre och en halv månad. Det var fruktansvärt, jag ulkade hela tiden, men hade inget att kräkas upp. Jag åkte in och ut på sjukhuset, men de hittade ingen förklaring till varför jag mådde så illa, berättar Lotta.
Det enda som hjälpte något mot det ständiga illamåendet var att gå. Så Lotta gick och gick och gick, fyra timmar om dagen promenerade hon – och kilona bara smälte bort.
Så när illamåendet till sist släppte började det nya livet. Ett extremt aktivt liv.
Med en lättare kropp blev träningen snart ett naturligt inslag i Lottas liv.
Inte minst som hon fått rekommendationen av läkaren att träna så mycket som möjligt för att minimera den överskottshud som uppstår när man går ned så många kilo på en gång.
I dag, snart två år efter operationen, tränar Lotta Holst sex dagar i veckan, åtta till tio pass. Hon är dessutom numera instruktör i boxing.
– Även om jag hade svårt att tro det precis efter operationen, när jag mådde så illa, så har det verkligen blivit bingo för mig. Jag mår fantastiskt bra i dag. Jag kan äta och dricka allt, även om det får bli i små mängder. Jag kan ju aldrig mer överäta – en buffé eller ett julbord är ju bortkastat på mig, säger hon.
Numera äter Lotta ungefär fem gånger om dagen – små portioner åt gången.
Men hur får du egentligen energiintaget att räcka när du tränar mycket?
– Jag är noga med vad jag äter. Livet ut lär jag få vara noga med att jag får i mig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Jag prioriterar protein, och försöker dessutom få i mig mat med högt näringsinnehåll. Och hittills tycker jag det fungerar bra, jag har bra med energi och känner mig sällan utmattad.
Hur viktig är träningen för dig i dag?
– Om jag ska rangordna mitt liv, så kommer barnen först, förstås. Sen är det nog träningen. Den betyder oerhört mycket både fysiskt och psykiskt. Jag är helt övertygad om att träningen är en stor anledning till att jag mår så bra som jag gör, man får så mycket energi och endorfiner genom att röra på sig.
Träningsberoende i stället för matberoende kanske?
– Det är väl inte orimligt att träningen kommer som ett substitut. Men jag har ju aldrig varit lagom med någonting. Och så länge jag är noga med att kroppen får den återhämtning som den behöver, så känns det som att träningen är ett mycket sundare beroende än mat, alkohol, spel eller något annat...
Hon ler, sträcker på den muskulösa kroppen, och säger:
– När jag ser mig själv i spegeln, så känns det som att det verkligen är JAG som kommit fram. Det finns ingenting i mitt gamla liv jag skulle vilja ha tillbaka och förhoppningsvis kan min historia inspirera andra.
Lotta Holst
Ålder: 38 år.
Bor: Åhus.
Född: Karlskrona.
Yrke: Kock, samt instruktör i Boxing på Åhus Träningscenter.
Familj: En son, 17 år, samt en dotter 11 år.
Aktuell: Har gått ned 60 kilo i vikt.
.
