Sidor

måndag 14 juni 2010

Tynar bort efter fettoperationen




Publicerad: 2010-06-07 inga kommentarer gilla artikeln Textstorlek:
invalidiserad för livet Naela har försvunnit framför ögonen på sin make Björn. ”Förut var jag så glad och social. Nu orkar jag knappt resa mig upp och tvingas gå med rullator. Operationen har förstört så mycket”, säger Naela.
Foto: JONAS BILBERG Tynar bort efter fettoperationen

nu Naela har tappat 80 kilo och kan inte äta normalt.
då Naela vägde 120 kilo och opererade sig av hälsoskäl. Psykiskt knäckt efter alla svåra komplikationer
Huden svartnade och föll av.
Blodpropp.
Svampinfektion i blodet.
Förlorade 75 % av synfältet.
Stämbanden tog skada och rösten ändrades.
Gick ner 80 kilo.
Smittades med resistenta bakterier.
Kan inte äta normalt.
Allvarlig gallsten till följd av undernäring.
Trött och energilös.
Tarmen vändes upp och ner: kräktes galla i flera månader med allvarlig lunginfektion som följd.
Har varit nersövd i omgångar i sammanlagt tre månader.
Psykiskt knäckt.
Bloggat om artikeln
Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna

”Tynar bort efter fetmaoperationen”
Från bloggen: Kostdoktorn
07 jun 12:03

"Tynar bort efter fettoperation"
Från bloggen: 17år127kg
08 jun 12:56

Naela väger 40 kg – riskerar att dö efter läkarnas misstag
Naela Arborelius, 38, vägde 120 kilo och opererade magsäcken för att bli smal och frisk.

Men allt gick fel och nu kan hon inte sluta att gå ner i vikt. Hon väger bara 40 kilo och riskerar att dö.

– Fettoperationen tog mitt liv, säger hon.

Det var husläkaren som oroade sig för Naela Arborelius övervikt. Hon hade ett BMI på 48, rökte och hade både diabetes och KOL. Men själv var Naela ganska lycklig och nöjd med sin kropp.

Hon hade försökt gå ner i vikt med olika dieter och metoder under många år men sedan en tid hade hon helt slutat bry sig om vikten.

– Jag led inte av min övervikt, jag var nöjd med min kropp som den var. Det var av hälsoskäl som jag gick med på att göra operationen, säger Naela Arborelius.

Röntgade fel patient
I september 2008 rullades hon in i operationssalen på Danderyds sjukhus. I två år hade hon väntat på att få göra sin gastric bypass-operation. Men redan dagen efter operationen kom de första problemen. Vid efterkontrollen röntgades fel patient och läkarna missade att tarmen läckte ut sitt innehåll i bukhålan. När det upptäcktes efter någon dag var läget mycket allvarligt.

Hon sövdes ner och opererades på nytt. Men Naelas kropp hade redan tagit stor skada och under långa perioder tvingades läkarna hålla henne nersövd för att kroppen skulle orka.

När hon var vaken och försökte äta kräktes hon galla. Så mycket att det läckte ner i lungorna och orsakade en allvarlig lunginflammation. Läget förvärrades ytterligare. De kommande fyra månaderna blev en kamp på liv och död.

– De sa till min man och min pappa att det inte var säkert att jag skulle överleva. Själv minns jag nästan ingenting av den tiden, säger Naela.

Sövdes i två månader
Maken Björn vakade vid hennes sida från morgon till kväll. Tillsammans med sjuksköterskor och läkare skrev de dagbok om tiden på intensiven. Böckerna ligger nu hemma i lägenheten i Rinkeby. Naela har efter 1,5 år ännu inte orkat läsa i dem.

Sammanlagt var hon nersövd i mer än två månader och komplikationerna avlöste varandra. Hon fick blodpropp, svampinfektion i blodet och fick kraftigt nedsatt syn.

Hon smittades med resistenta bakterier och värst av allt; tarmen hade vänds upp och ner så att den arbetade uppåt.

– Det upptäcktes efter tre månader, det var därför jag inte kunde sluta kräkas, säger Naela.

Samtidigt försvann hennes kropp sakta framför ögonen på maken Björn och pappa Bertil Gralvik. Hon kunde inte tillgodogöra sig näringen hon fick i sig och gick kraftigt ner i vikt.

Försöker äta men kräks
Naela går fortfarande på regelbundna kontroller. I dag väger hon 40 kilo. Hon är invalidiserad för livet och lever på sjukpenning.

– Varje dag är en kamp. Bara att komma upp, jag har ingen energi, jag vill bara sitta still. Jag försöker äta, lite åt gången. Äter jag för mycket kräks jag, säger Naela.

Nu vill hon varna andra för fettoperationen.

– Tänk efter ordentligt för de berättar om alla fördelar men de säger inget om alla nackdelar

4 kommentarer:

  1. Fyyy jag gråter, detta va så illa att orden känns överflödiga..
    Min operation är oxå misslyckad men inte som hennes.
    jag har tappat 109kg och väger 51 idag, kan inte äta och får ingen hjälp

    SvaraRadera
  2. Styrkekramen.. Säger som Linda.. Ord känns överflödiga..
    Jag är en LYCKAD GSP op Patient..
    Jag önskar verkligen att hjälp finnes på något sätt till er som gjort GBP op och som blivit misslyckade..
    Önskar att läkare och sjukvården tar sitt ansvar för er och ser till att ni får den hjälp ni behöver.. Är beredd på att åka med Linda vart som helst för att HON ska få hjälp..

    ÖNSKAR ER LYCKA TILL KRAM KRAM KRAM

    SvaraRadera
  3. Camilla Andersson2 april 2013 kl. 22:08

    Jag lider med dig. Min sambo har gjort samma operation för 7 v sedan och minskat 40 kg och sedan vecka 2 har han inte fått behålla någon mat utan spyr både galla och mat. Enda han får behålla är vatten. Han är nu inlagd för 6:e gången. Börjar bli orolig att han drabbats av samma som du gjort med tarmen. Detta är så påfrestande för hela familjen och inte bara han för det är ju meningen att en sådan operation ska ända ens liv till det bästa och inte tvärtom.
    Många kramar till dig. Läser du detta får du gärna maila mig på cammi74@hotmail.com för skulle behöva så mycket råd som bara går för leta på nätet är rena ljungeln :(

    SvaraRadera
  4. Jag lider verkligen med er. Är i samma situation förutom att jag inte får någon hjälp. Väger idag 32 kg. Det gör ont att sitta, ligga och att gå. Orkar ingenting är mest sängliggande. Svimmar oftast när jag ställer mej upp. Mitt problem är att jag bodde på Gotland när jag skickades upp till Danderyds sjukhus för operationen. När jag skulle tillbaka till Gotland så fick dem köra mej ombord på färjan med rullstol och sen hämta mej med ambulans i hamnen så fort vi kom till ön. Jag åkte in och ut ifrån sjukhuset men dem hade ingen läkare som kunde något om gastricbypass operationer så dem kunde inte göra annat än att ge mej dropp. Nu bor vi i Sörmland det är 3,5 år sen operationen. Alla sjukhus skyller på varandra. Mitt hjärta har stannat 3 ggr. Och går jag ner 2 kg till så kommer mina organ att ge upp (enligt en sjuksyster). Tycker mest synd om min man och våra två döttrar. Dem kan bara sitta där och titta på mesans jag tynar bort mer och mer.

    SvaraRadera